Riksgränsen. Få platser har samma mytiska dragningskraft på skidåkare som Riksgränsen, eller ”Gränsen” som frälsta säger. Här, på dessa förtrollande fjäll långt norr om polcirkeln, faller mer snö än någon annanstans i landet. Här finns storbergsåkning i litet och lättillgängligt format. Här kan du åka skidor i midnattssol fram till midsommar, vänstersväng in i Norge och högersväng tillbaka till Sverige.
Variationen i terrängen är enastående. Det är bara att peka skidorna i den riktning du vill åka och dra i väg. Vinddrivor, klippor och krumbukter gör varje åk unikt och förvandlar Riksgränsfjället till en gigantisk lekplats för folk med skidor och snowboard under fötterna. Och här finns inte bara ett, utan flera sagolika fjäll alldeles runt knuten. Det är inte konstigt att just Riksgränsen brukar prenumerera på titeln som ”Sveriges bästa offpistberg”.
Åre får ursäkta — svenska utförsåkningens vagga ligger i Storlien, Östersund och Riksgränsen. Storlien var visserligen flaggskeppet när Skidfrämjandet började propagera för utförsåkning, men Riksgränsen var ”kronjuvelen”, som min gammelmorfar, skidpionjären Olle Rimfors, brukade säga. I Åre åkte turisterna kälke och spelade curling.1 I Riksgränsen åkte man slalom och gick på tur.
Sveriges första tävling i alpint — i slalom och störtlopp i Riksgränsen
Annandag påsk 1929 stakade man under morgonövningar ut Sveriges första ”slalombana” i Riksgränsen.2 Någon regelrätt slalomtävling var det visserligen knappast tal om. Det var det däremot under pingsthelgen fem år senare. Ivar Holmquist hade beslutat att arrangera Sveriges första tävling i alpint i Riksgränsen, internationell dessutom och öppen för allmänheten. Han var då överste och brigadchef vid Norra arméfördelningen, men även ordförande i Skidfrämjandet och president i Internationella skidförbundet, FIS.
Tävlingen i Gränsen var ett led i att popularisera den nya sporten, som bland annat hade kritiserats för att vara ”en sport för gigolos” och ”för mycket nöje och för lite ansträngning”. Annandag pingst 21 maj 1934 är alltså första gången vi på riktigt tävlar i slalom och störtlopp i Sverige.3
Min gammelmorfar och hans kumpan Sigge Bergman hade nyligen varit nere hos Hannes Schneider i St Anton am Arlberg i Österrike och lärt sig den senaste alpina skidtekniken. Det var en banbrytande resa och milstolpe för alpin skidåkning i Sverige som förändrade allt.4 Ivar Holmquist, eller ”Skid-Ivar” som han kallades, var min gammelmorfars chef och gode vän. Han hade sponsrat Olle och Sigge med vars 150 kronor för att bringa hem så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt. Under sejouren i Alperna passade de på att representera Sverige på alpina VM i Schweiz. Det var där de fick lära sig FIS regler av mannen som skrev dem, sir Arnold Lunn.
Pingsttävlingen i Riksgränsen hade även fått licens av Svenska skidförbundet, som hade vägrat ha de alpina grenarna på programmet under skid-VM i Sollefteå tidigare samma år. Det var därför slalom och störtlopp hade hållits i St Moritz i Schweiz, fast ändå under svensk flagg.
Ivar Holmquist hade skickat inbjudningar till Norge, både till norska skidförbundet och direkt till skidklubben i Narvik på andra sidan gränsen. Några norrmän dök dock aldrig upp, men bland de 20 deltagarna som tävlingsledaren Sigge Bergman kunde räkna in på morgonen annandag pingst fanns i varje fall en amerikan, så Sveriges första riktiga alpintävling blev trots allt internationell.5
Dagen började med ett störtlopp som startade vid den meteorologiska mätstationen på toppen av Riksgränsfjället och slutade nere vid järnvägen. Banan mätte 1 500 meter och hade en höjdskillnad på 450 meter. Precis som nere i Alperna lät Bergman deltagarna starta med 30 sekunders mellanrum. Ett lätt duggregn gjorde banan vindsnabb för de som vallat rätt, och trots vädret hade tävlingen lockat hundratals nyfikna åskådare från när och fjärran som hejade fram åkarna. Segraren Bertil von Porat gick i mål på tiden 1.55,4 minuter. Föråkaren Sigge Bergman åkte på 1.29,4 minuter. En åkare diskvalificerades för stavridning och rent generellt var intrycket att det var dåligt ställt med deltagarnas skidteknik.
Dagens andra tävlingsmoment var slalom och till det hade Sigge stakat ut en 400 meter lång bana på 125 fallhöjdsmeter. Som föråkare i de båda slalomåken visade han vägen genom att ta sig ner på sammanlagda tiden 1.19,0. En tid som ingen annan var i närheten av denna gång heller, vilket underströk Arlbergteknikens överlägsenhet som Olle och Sigge lärt sig nere i Alperna. Slalomen vanns knappt av Åke Morell från Kiruna på tiden 1.41,6 minuter, men tävlingens stora segrare blev Bertil von Porat från Stockholm som kammade hem kombinationssegern.
Störtloppsmärket
En av mina favoriter på Hotell Riksgränsen efter att liftarna stängt är minimuseet Nurki uppe vid biblioteket. Där inne finns ett register i bokform över Riksgränsens störtloppsmärke, som instiftades påsken 1935 för att ytterligare stimulera intresset för utförsåkning bland vinterparadisets snödyrkare. Vill du mäta dina krafter mot fartkanonerna från förr? Sträckan är densamma som under störtloppstävlingen 1934; start från Riksgränsfjällets topp och mål en och en halv kilometer längre ner vid hotellet.
För att erövra Störtloppsmärket i guld var kravet för män två minuter, för silver fyra minuter, och för brons sex minuter. För kvinnor gällde tre minuter för guld, fyra och en halv för silver, och åtta för brons.6 I Störtloppsmärkets registerbok noterar jag gammelmorfar Olle, då snart 39 år, på tiden 1.30 minuter, från veckan efter att märket instiftades.7 Slår du det med träskidor och mjuka läderpjäxor?
Sveriges första skidskola — i Riksgränsen
Under hösten 1934 började man prata om en svensk skidskola efter Hannes Schneiders modell, vilken ansågs vara den bästa i världen. Sagt och gjort, mellan jul och nyår 1934 instiftade Olle Rimfors och Ivar Holmquist Sveriges första skidskola, i Skidfrämjandets regi så klart. Eftersom Olle jobbade på fältjägarregementet i Östersund skulle Sigge Bergman sköta verksamheten. Sigge var dock nere hos Hannes Schneider i St Anton igen, så Olle, som i sedvanlig ordning höll militära skidkurser i Storlien, testade konceptet där och finslipade upplägget.
Den 17 april 1935, lagom till påsken, var Sigge hemma igen och på plats i Riksgränsen tillsammans med Olle, som höll på att spela in skidfilmen Igloo, och Sveriges första skidskola kunde officiellt slå upp portarna.8 En dagskupong kostade tre kronor och för det fick man fyra timmars undervisning, två på förmiddagen och två på eftermiddagen. Elever strömmade till från både när och fjärran, till och med från USA och Mexiko.9
När skidskolan stängde 15 juni hade omkring 700 gäster tagit skidlektioner. Säsongen efter kunde Skidfrämjandet räkna in över 6 100 elever, varav 4 600 i Storlien och 1 500 i Riksgränsen, där säsongen fick ett lite snöpligt slut i slutet av maj på grund av oväntad värme och snöbrist.10 Tredje säsongen, 1937, började försenat på grund av snöbrist i Storlien, varpå ”bara” drygt 5 350 gäster gick i skidskola, men av dem gick hela 2 166 i Riksgränsen.11 Inget annat än en succé.
Riksgränsens toppmärke — åtråvärd trofé för toppturer
Vad gjorde man så i Riksgränsen när Skidfrämjandet slog upp portarna 1928, innan man hade börjat åka utför? Jo, man gick på tur. Riksgränsens tågstation ligger snösäkert 521 meter över havet. Det är inte så konstigt att Skidfrämjandet fastnade för SJ:s nedlagda baracker. Ingen annanstans i landet är vintern så närvarande så stor del av året. Ingen annanstans är de storslagna fjällvidderna och topparna så kort promenad från perrongen. Och tåg var då som nu det bekvämaste färdmedlet.
Vad som ytterligare särskiljer Riksgränsens perrong från alla andra i Sverige är att du kliver av på tröskeln till hotellet, varifrån du har massvis med höga fjäll inom turavstånd. Helt naturligt uppstod därför Riksgränsens toppmärke. Det instiftades den 20 maj 1943 av tre stamgäster som ville ”hälsa alla sanna fjällvänner välkomna till de sportsligt förnämliga, intressanta och kanske även spännande och strapatsrika skidfärder, vilka skola föra Eder vida omkring i Riksgränsens underbart vackra fjällvärld och samtidigt därmed giva Eder mångsidiga tillfällen att förvärva de kvalifikationer som utmärka en duktig, uthållig, fjällvan och orienteringssäker fjäll-skidsportare och toppbestigare”.12 Skidfrämjandet insåg snabbt att märket var ett utmärkt incitament för gäster att återkomma för att topptura ihop till ett märke, så bara två år senare övertog de central kontrollen av toppmärket.
För att erhålla märket skulle du följa med en av Främjandets färdledare på tur och besöka fjälltoppar i hotellets närhet. Endast en topp per färd räknades. Toppbestigning i samband med vandring till fots räknades inte. Väl tillbaka på hotellet skrev färdledaren in dig i ett register med uppgifter om vem som klättrat upp på vilken topp och när. När du toppturat på sju av de 19 fjälltoppar som räknas upp i toppmärkets stadgar blev du inskriven i ”toppmärkesboken” och kunde köpa det åtråvärda toppmärket för fem kronor.13 Alla utom en topp mäter minst 1 300 meter.
I början av 1970-talet fick toppmärket sällskap av 12-toppsmärket. Och 1996 gjordes ett tillägg i toppmärkesstadgarna eftersom bilvägen till Riksgränsen, som stod klar 1984, hade möjliggjort fler toppar. Topptursområdet utvidgades till nio mil i öst-västlig riktning och sex mil i nord-sydlig riktning, och nu godkändes även lägre toppar så länge det var 800 meters stigning till toppen.14 För närvarande ligger topptursmärkena i träda men kanske får de nytt liv igen en vacker vinterdag. Tillsammans med Abisko och Björkliden har Riksgränsen åtskilliga gånger röstats fram till ”Sveriges bästa topptursområde”. Värdigare plats för topptursmärken är svårt att finna i vårt avlånga land.
* * *
Brandade bambustavar med gravyr
När Olle Rimfors gick i pension från militären 1950 blev han sportchef över Skidfrämjandets skidskola och fjällanläggningar, som då omfattade Sälen, Storlien, Hemavan och Riksgränsen. Han började säsongen med nysnö i söder och avslutade i midnattssolen i norr. Riksgränsen var hans självklara favorit, även om han och flera andra hade önskat att hotellet låg på ”solsidan” vid Katterjåkk. Han fortsatte som sportchef fram till 1966, då han blev pensionär på heltid vid 70 års ålder. Såväl Olle som flera av hans skidläraradepter har nedfarter uppkallade efter sig. Offpistrepan Rimfors är så klart en favorit i familjen.
Riksgränsen fortsätter att skriva skidhistoria. Tävlingar och evenemang som NM, King of the Hill och Riksgränsen Banked Slalom är lysande exempel på det. Strax innan påsk fick jag en beställning från dagens ägare av denna anrika anläggning. Att få tillverka skidstavar med Riksgränsens logo som gravyr är en stor ära för mig. Det känns speciellt och knyter ihop säcken. 1928 öppnade Skidfrämjandets turiststation i SJ:s gamla avvecklade barack, på Ivar Holmquists initiativ.16 För 90 år sedan ristade folk sina runor i snön med Rimforsstavar i Riksgränsen, gammelmorfars ursprungsversion med megatruga och läderhandtag. Nu finns Rimforsstavarna åter där de hör hemma, om än i ny variant men fortfarande av bambu. Det värmer i skidåkarhjärtat!
/Fabian Rimfors
P.S. Tack Lars Thulin för fotona!
Källor
Här kan du läsa vidare om pingsttävlingen, skidskolan, med mera.
1 Olle Rimfors skidfärd, Med hin håle i hasorna, s 138, av Fabian Rimfors
2 På Skidor 1930. Skidlöpning i Riksgränsfjällen [”första Slalom-tävlingen i Sverige”], s 32f, av Robert Höök
3 På skidor 1935. Sveriges första internationella utförstävlan i Riksgränsen, s 392ff, av Sigge Bergman
4 Mot avgrunden med snälltågsfart, Dagens Nyheter 31 januari 1934
5 Rapsodi i Riksgränsen: Linbana eller spårvagn till toppen, Friluftsliv o motionsidrott 25 maj 1934
6 På Skidor 1938. Sveriges första SM i slalom, s 234f, av Ivar Holmquist
7 Störtloppsmärket: Skidfrämjandets turiststation Riksgränsen, s 1ff
8 På Skidor 1936. Skidfrämjandets skidskola, s 76ff, av Sigge Bergman
9 Tankar på tåget. Riksgränsvinter – Stockholm…, Friluftsliv och motionsidrott 7 juni 1935
10 Svensk skidkalender 1937, Skidfrämjandets skidskola – vintern 1935—36, s 149f, av Sigge Bergman
11 Svensk skidkalender 1938, Skidfrämjandets skidskola år 1937, s 90f, av Åke Ditzinger
12 Riksgränsens toppmärkesbok, 1943, av Artur Kallberg, Sten Törnqvist och Nicke Johannsen
13 Skid- och friluftsfrämkandets kalender 1949, Riksgränsens toppmärke, s 137ff
14 Topptur, Riksgränsens topptursmärke, s 30, av Mikael af Ekenstam, Lars Thulin och Mikael Engblom
15 I Riksgränsvimlet, Svenska Dagbladet, 5 maj 1951, av Chevalier
16 På Skidor 1929. Riksgränsen, ett eldorado för skidlöpare, s 34ff, av Ivar Holmquist
Mer Riksgränshistoria hittar du på www.riksgransen.se/om-riksgransen/historia!
