Att skapa och tillverka saker med händerna är en skön känsla. Jag älskar att klura ut hur man kan bygga eller förbättra något, vad det än är; det kan vara saker till vårt hus, mina barn, eller ett par skidstavar. Det finns en stark tillfredsställelse i att uppnå exakt det du önskar, konstruera den ultimata versionen utan kompromisser — något unikt och ofta bättre. Det var i grunden därför jag började tillverka skidstavar av bambu.
En annan person som tycker om att tillverka saker själv är Jacon Mayer. Under uppväxten i Vermont i nordöstra USA på 1990-talet, var det snowboard som gällde. Därför började han inte åka skidor förrän i början av tjugoårsåldern. Han gick direkt till telemark och den fria världen med lös häl, och har aldrig ångrat sig en sekund. Jacon definierar sig själv primärt som toppturare, och sekundärt som skidåkare.
Ibland bjuder bergen i New England på bra snö och fin skidåkning, ibland inte, men enligt Jacon är isklättringen i varje fall oslagbar. Han åker inte så mycket ”frontcountry” och har egentligen inget hemmaberg. Från sitt hem i Vermont har Kanada fångat hans intresse, där Rogers Pass och de majestätiska Selkirk Mountains på andra sidan kontinenten har varit hans huvudsakliga smultronställen de senaste åren. Nästa gång han åker dit kommer det att vara med sina nygamla skidstavar för topptur och backcountry, tillverkade av ett par begagnade bambuskidstavar som han hittade i en annons.
Hur kom du på idén att själv tillverka/bygga om ett par skidstavar?
— Jag har alltid tyckt om att tillverka min egen utrustning. Jag har velat ha bambustavar ett bra tag nu, men de har alltid kostat lite för mycket. Nyligen fick jag ett presentkort till en butik som säljer Grass Sticks bambustavar, och jag tänkte ”Ah, perfekt tillfälle. Jag ska skaffa mig något jag annars inte skulle betala för.” Men varje gång jag skulle köpa dem, blev jag avskräckt av priset, så i stället letade jag bland annonser efter gamla bambustavar som jag kunde modifiera själv. De här stavarna kostade 15 dollar, säger Jacon Mayer.
Och varför ville du ha just bambu?
— Bambu är ett överlägset material, eftersom det är nästan lika lätt som kolfiber och mycket tåligare än aluminium, eller allt utom det starkaste kolfibermaterialet i varje fall. För skidstavar är dragstyrka irrelevant, men kompressionsstyrka spelar roll, och bambu är ganska bra på det. Fast egentligen är det tålighet, i teknisk mening, som betyder mest.
Hur löste du problemet med spetsarna, som ofta är akilleshälen?
— Stavarna kom med spetsar! Jag sågade helt enkelt av de vinklade längdspetsarna med en bågfil så at de fick alpin karaktär. Med det sagt tror jag inte att det skulle vara så svårt att lösa själv ändå. Det finns ju som sagt färdiga stavhylsor med spetsar och trugor från flera tillverkare att köpa.
Hur kom du på idén om handtag och de förlängda greppen? Är det för att du är telisåkare?
— Telemark äger! säger Jacon och ler. Men helt ärligt, egentligen beror det nog på att jag åker offpist. Stavar med långa grepp och utan remmar har blivit populära av en god anledning — remmarna kan vara farliga, och riktigt långa grepp är … riktigt användbara. Just nu är det lite av en trend också kanske, men den ursprungliga designen kommer från pragmatiska överväganden.
Kan du beskriva hur du konstruerade dina stavar?
— Självklart. Jag köpte ett par begagnade gamla bambustavar för längdskidåkning på en annons. Först tog jag bort trugorna, kapade längdspetsarna med en bågfil, och sprayade de gulnade stavhylsorna i plast med orange färg. Sedan pressade på Tehnomats orangea freeride-trugor som jag köpte av Grass Sticks.
— Därefter sågade jag av bambun i rätt höjd och fimpade längdhandtagen, eftersom jag ju köpt längdstavar som var på tok för långa för utförsåkning. Slutligen virade jag styrlinda runt bambun och krönte stavarna med en rund kula av kork längst upp, som jag fäste med hjälp av en genomgående träplugg i kulan och som gick ner i bambupinnen. Voilà!