Andra testet – överlevde en kompis

Fabian Rimfors i Val d'Isère och testar vad stavarna går för.

Jag brukar alltid åka en vecka varje vinter utan familjen. De senaste sex åren har det varit med några vänner med en buss till Val d’Isère med alla sina toppar och snösäkra höjd. Där finns ett enormt system med nästintill oändliga möjligheter där man effektivt når många och fina åk, antingen direkt från liften eller efter en liten avstickare. Platsen är perfekt för att sätta stavarna på lite hårdare prov.

Vi åker så mycket vi kan, från morgon till kväll, bortsett från fransmännens tilltagna lunch. Vi åker i varierad terräng, i busväder och blidväder, i vindpinat och betong, och i sol och champagnepuder. Och hela tiden känns stavarna riktigt bra.

Plötsligt brakar en vän in i mig och min ena stav. Staven böjs kraftigt under min kompis vikt och till slut släpper jag handtaget. Där sprack den hann jag tänka! Men när min kompis reser sig upp ligger staven därunder, helt opåverkad och utan minsta tillstymmelse till skada. Inte på min kompis heller som tur är, men så hade nog inte fallet varit om jag hade haft en aluminiumstav. Då hade min vän haft ont i höften och staven hade blivit kaputt, krökt som ett partysugrör och förstörd för gott.