Miljövänliga val från topp till tå – därför dessa material!

Trasiga skidstavar i bambu och aluminium.

Håll i hatten! Här kommer ett långt inlägg och bryr du dig om klimatet bör du läsa hela. Varför jag har valt att göra stavar av bambu har jag förklarat tidigare. Det är helt enkelt det mest miljövänliga och hållbara stavmaterialet som står till förfogande, och bambu tillverkar sig själv enbart med hjälp av sol, jord och regn. I den bästa av världar skulle alla skidstavens delar vara av hållbart producerade naturmaterial, som slutligen kan komposteras för att brytas ner biologiskt och inte lämna minsta spår efter sig. Så varför polypropylen och inte läder i handremmarna? Varför elastomer och inte naturgummi till handtagen?

Mitt mål är att göra så miljövänliga och klimatsmarta skidstavar som möjligt. Materialen ska utvinnas, tillverkas och pensioneras så grönt som möjligt, utan gifter och med så lång livslängd som möjligt. Alla delar ska helst passa in i ett kretslopp och en cirkulär ekonomi. Jag använder EU:s avfallshierarki för att förklara. Ju högre upp på listan desto bättre!

  1. Konsumera mindre – se till att avfall inte uppstår alls
  2. Återanvänd så mycket som möjligt
  3. Återvinn materialet
  4. Återvinn energin i materialet
  5. Deponera – material som kräver detta bör undvikas i möjligaste mån

För det första: köp bara ett par nya stavar om du verkligen behöver! För det andra: skidstavar av bambu har väldigt lång livslängd vilket gör att färre stavar behöver konsumeras. Jag har flera bambustavar som är nästan hundra år gamla som vittnar om det; min gammelmorfars stavar. Och skulle bambun knäckas, eller om du växer ifrån stavarna, är det enkelt att byta bambupinnen. Skidstavar av bambu är med andra ord som gjorda för att återanvända om och om igen.

Men blir ett par stavar överkörda av en pistmaskin (vilket jag bevittnat) eller fullkomligt massakrerade av något annat, har de kanske gjort sitt. Då rekommenderas materialåtervinning i första hand och energiåtervinning i andra. Men materialåtervinning kräver ett utbrett uppsamlingssystem för att bli energieffektivt. Finns inget effektivt uppsamlingssystem kan energiåtervinning genom förbränning vara mer miljövänligt. Då utvinns fjärrvärme och el, och avfallet blir till 99,9 procent ämnen som normalt finns i luften: kväve, vattenånga, koldioxid och syre. Bara för att ett material är ”återvinningsbart” betyder det inte per automatik att det är ett miljövänligt alternativ. Ibland har energiåtervinning lägre miljöpåverkan än materialåtervinning.

Jag ska försöka förklara varför jag valt de olika materialen till skidstavarna, från topp till tå.

Handtag av termoplastisk elastomer (TPE – SEBS)

… är ett oljebaserat (tyvärr) styrene-ethylene-butylene-styrene-material som liknar gummi. Det är ett tåligt material med lång livslängd och går att återanvända om och om igen så länge handtagen är hela. Det går även utmärkt att materialåtervinna men det finns inget utbrett uppsamlingssystem för konsumenten. Därför är det troligast att du måste slänga det bland hushållssopor eller källsortera det i brännbart på din återvinningscentral (ÅVC). I båda fallen energiåtervinns det genom förbränning till kolväten och omvandlas till fjärrvärme eller el. Materialet klassas som ofarligt och läcker inga gifter vare sig under användning eller förbränning. Handtagen pressas på enbart med hjälp av lite linsåpa och vatten. Inget lim alltså.

Alternativ: Jag är helt enkelt bunden till de handtag som finns på marknaden. Det finns inga stavhandtag av vulkaniserat naturgummi (latex) och det är inte säkert att dessa vore bättre för miljön. Naturgummi brukar inte ha så lång livslängd. Ofta torkar det ut och spricker eller blir klibbigt efter en tid. Tehnomat som tillverkar mina handtag har börjat testa tre nya material för handtag i bioplast: återvunnet läder, återvunnet papper, och hampa. Fortsättning följer!

Handtag av kork + termoplastisk elastomer (TPE – SEBS)

Består av 50 procent kork blandat med 50 procent TPE – SEBS. Eftersom det är ett blandmaterial är det svårt att materialåtervinna, men går utmärkt att energiåtervinna. Därför är det mest realistiskt att sortera dessa som vanliga hushållssopor (som förbränns) eller som brännbart på ÅVC. Materialet klassas som ofarligt och läcker inga gifter vare sig under användning eller förbränning. Rent funktionellt ska korkhandtaget isolera aningen bättre mot kyla och väger tio gram mindre.

Återvinningssymbol för polypropylen som betyder att materialet är återvinningsbart.

Handremmar av återvunnen polypropylen (PP)

Vävda band, så kallad ”webbing”, tillverkade av återvunnen polypropylen av kinesiska Weaver Textile. De är extremt tåliga, suger inte upp vatten, och går utmärkt att materialåtervinna när de måste skrotas, men även här saknas utbrett uppsamlingssystem för konsumenten. Polypropylen används till buntband och därför skulle handremmarna teoretiskt kunna källsorteras som plast i FTI:s återvinningsstationer för att bli ny plast. Men FTI:s stationer är till för att återvinna förpackningar och inte innehållet. Därför bör handremmen sorteras i brännbart, antingen som vanliga hushållssopor eller som brännbart på ÅVC. Exempelvis kan barnens Legokartong källsorteras som ”papperskartong” i FTI:s stationer, men legot ska sorteras som brännbart. Polypropylen klassas som ofarlig plast och läcker inga gifter vare sig under användning eller förbränning.

Handremmarna fästes med rostfri VVS-skruv och justeras med ett remspänne tillverkat av överblivna aluminiumbitar (mer om aluminium längre ner).

Alternativ: Varför inte läder, hampa, bomull, bastfibrer, lyocell eller något annat organiskt material? Jo, för av alla dessa material är polypropylen det minst miljöbelastande materialet som ger lägst klimatavtryck när det kommer till global uppvärmning, vattenresurser, övergödning och abiotisk utarmning (utarmning av icke-levande och ändliga resurser som fossila bränslen, mineraler, lera, etc). Läder är tyvärr värst av alla material, enligt den stora undersökningen Pulse of the Fashion Industry 2017.

Tonkin-bambu (Pseudosasa amabilis/Arundinaria amabilis)

En extremt snabbväxande grässort med draghållfasthet som stål och högre tryckhållfasthet än betong, men ändå flexibelt, smidigt och lätt. Tonkin-bambu är redo för skidstavar efter fem år och när de skördas stimuleras bara fler rotskott att växa ut och göra bambukolonin ännu större. Bambu behöver som sagt bara sol, jord och regn, och binder koldioxid ur luften snabbare och effektivare än nästan någon annan växt (läs mer här). Hållbart i dubbel bemärkelse – både starkt och lång livslängd (se här). Skulle bambupinnen gå sönder kan du kasta in den i vedspisen eller sortera den som brännbart.

Återvinningssymbol för högdensitets-polyeten som betyder att materialet är återvinningsbart.

Trugor av högdensitets-polyeten (PE-HD)

Polyeten tillverkas i regel av naturgas (tyvärr) och är världens vanligaste plast. Mycket tåligt material med lång livslängd och går utmärkt att materialåtervinna. Men samma gäller för polyeten som för polypropylen, det skulle kunna sorteras i FTI:s återvinningssatationer om det vore en förpackning men måste i stället energiåtervinnas. Ofta tillverkas trugor av lågdensitets-polyeten (PE-LD), men slovenska Tehnomat som gör mina trugor använder enbart PE-HD eftersom det tål kyla bättre. Polyeten klassas som ofarligt och läcker inga gifter vare sig under användning eller förbränning. Det finns numer biobaserad polyeten från etanol så förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan det når stavmarknaden.

Återvinningssymbol för aluminium som betyder att materialet är återvinningsbart.

Stavhylsor/stavfötter av aluminium

Stavens fot består av en hylsa av 6026-aluminium och sedan en spets av två material: ett mellanfäste av zinkpläterat stål och längst ut en yttersta spets av volfram-karbid (tungstens-karbid). Stavhylsorna svarvas från rör av återvunnet aluminium av småländska Gnosjö Automatsvarvning (som nominerats till årets klimatpris för sina konkreta insatser med egen solcellspark, blyfria legeringar, vegetabiliska oljor i stället för mineraloljor, etc).

Aluminium är den vanligaste metallen i jordskorpan, men att utvinna nytt aluminium är en smutsig, energikrävande och miljöbelastande historia, ofta i dagbrott. Energianvändningen vid framställningen av ny aluminium är extremt hög, vilket medför stora utsläpp av växthusgaser och leder till klimatförändringar. Och dessutom ger avfallet vid nytillverkning, kallat ”röd lera”, ofta stora problem med dammspridning och läckage av olika metaller till känsliga vattendrag. Dessa är viktiga anledningar till varför vanliga aluminiumstavar bör undvikas.

Återvunnet aluminium sparar 95 procent av energin som annars krävs för att framställa nytillverkat aluminium från bauxit. Aluminium är billigt och perfekt för att materialåtervinnas. Lyckas du separera de tre metallerna innan du materialåtervinner dem som metall på ÅVC är det en fördel, annars går det lika bra att kasta hela stavhylsan i metall-containern.

Stavhylsorna limmas fast med smältlim som består av EVA och harts, och klassas som ofarligt av Naturskyddsföreningen. Inga lösningsmedel alltså.

Tabell från rapporten Pulse of the Fashion Industry 2017, där det tydligt framgår hur olika material påverkar klimat och miljö från vaggan till graven.
Tabell från rapporten Pulse of the Fashion Industry 2017, där det tydligt framgår hur olika material påverkar klimat och miljö från vaggan till graven.
Dagbrott för bauxit (aluminium). Därför bör man använda så lite av materialet som möjligt, och försöka använda återvunnet aluminium.